Han är lycklig med henne och det har jag insett nu och jag tänker låta dom vara det jag tänker inte lägga någon mer tid på honom . Jag tänker sluta kolla hennes instagram och hans Facebook. Jag kommer att må så mycket bättre av det och jag börjar äntligen må bra så varför ska jag förstöra det hela tiden när jag precis börjar må bra av det.. Jag kommer fixa det!

Nej nu ger jag ärligt talat upp allting som har med Sonny att göra. Jag ser ut som den största tjuven i allt och jag orkar inte med det ärligt talat. Jag är trött på att ta så mycket skit. Att jag är den onda i det hela. Jag är jävligt less på det! Det här var fan droppen. Du ska ut ur mitt liv och det är nu! Jag är trött på detta nu.... Alla vänder sig emot mig och jag orkar inte var den som får skiten när det är han som är ett otroget svin rent utsagt.

När jag är med honom känns det som att alla problem försvinner för några minuter. Att det är vi det ska vara. Igår åkte jag och mötte upp honom och sedan gick vi och åt på en Kina restaurang som min tjejkompis jobbar på. Han tog en öl och jag en cider. Sedan gick vi hem till mig och tappade upp ett bad och bara mös riktigt mysigt var det. Sedan lade vi oss i sängen och kollade på film. Jag låg på hans bröstet och bara försvann från jorden för några minuter. Jag vill ha allt detta jag vill ha honom. Jag vill ha oss! Men för varje gång vi lämnar varandra så känns det som att vi börjar på ruta ett. Att vi bara står och stampar. Kan ingen hoppa in i hans hjärna och bara låta han inse att det är mig han vill vara med? Det här tar verkligen på mina krafter. Jag vill bara vara lycklig. Jag försöker att glömma honom och gå vidare men han är hela tiden tillbaka och jag släpper in honom för nära igen och då är jag fast. Hur kan man älska någon så mycket?

Ja vad säger man? Varit med mitt ex i 3 dagar nu vi har till och med träffats tillsammans med mina vänner. Allting har känts så bra jag har levt i en fantasi värld. Att det alltid ska kännas såhär bra! Att allt ska flyta på och allt kommer sluta bra. Men jag vet innerst inne att det är långt ifrån att sluta bra. Att det är långt ifrån att det ska bli vi igen. För han känner inte som jag inte ens i närheten av vad jag känner. Ibland önskar jag att jag kunde vrida tillbaka tiden och vara lycklig med honom igen att jag skulle kunna varit förlovad med honom idag gör så ont att veta att jag sabbade det. Jag slängde det i sjön på bara en dag. Jag vet att jag gör det så svårt för mig själv att träffa honom lite ibland gör att jag inte kommer kunna släppa honom. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Detta gör mig galen rent utsagt. Jag är så kär i honom att mitt hjärta är på väg att gå i 10000 bitar. Att inte få vara med honom när jag vill eller känna mig osäker i hur jag ska vara i hans närhet. Det är värre än att bli påkörd av en buss. Jag lämnade honom. Men det är han som är lycklig och jag olycklig hur kunde det bli så?