Hej Sonny!
Jag vet knappt vart jag ska börja. Det finns så mycket som jag vill säga dig men det är för svårt att uttrycka i ord vad jag verkligen känner. När jag lämnade dig var jag rädd och osäker på om jag tog rätt beslut om jag kunde se ett liv utan dig. Om jag kunde se dig tillsammans med någon annan. Jag minns att det var otroligt svårt att se dig tillsammans med någon annan men jag för tillfället då inte hade speciellt starka känslor för dig efter allt som hänt. Jag vet hur jobbigt det var för dig att komma hem till oss och hjälpa till med packningen och städningen av lägenheten. Jag vet hur jobbigt det var för dig. Jag såg på dig att du bara ville sjunka ner i jorden och bara försvinna. På kvällen minns jag att jag frågade dig om du ville följa med och sova i Stockholm och du tvekade inte en sekund. Du sa att det fick stanna mellan oss för att du visste att Emelie skulle tycka att det var en dålig idé att du följde med mig. På vägen till Stockholm satt jag i ditt knä hela vägen och du kramade mig och höll om mig som om du aldrig ville släppa taget. Du höll om mig när vi väntande på tåget. Väl hemma i Stockholm lade vi oss i sängen och jag minns att du bara ville hålla om mig och kyssa mig och du höjde mig upp i skyarna hur vacker jag var och hur underbar jag var. Den här kvällen minns jag att jag redan då började tvivla på om jag hade tagit rätt beslut. Dagen efter kom du hem till mig igen och vi träffades ganska ofta. Du skrev fina sms varje dag varje morgon och varje kväll. Du visade verkligen hur mycket du älskade mig och hur mycket du var villig att satsa på oss. När du två veckor senare frågar mig om vi är på g igen blir jag rädd och utbrister att jag kan inte lova att det blir vi igen. Och inte på några år. Jag i princip sade till dig att gå vidare och släppa dig. En vecka senare får jag reda på att du varit med Cajsa och jag frågar om hon är din nya flickvän jag minns bara hur du spydigt svarade kanske det. Och försökte göra mig svartsjuk. En vecka efter detta skriver jag ett långt meddelande till dig där jag skriver att jag har ångrat mig att jag inte vill vara utan dig att jag fortfarande älskar dig. Jag minns hur osäker du blev och hur arg du faktiskt blev. Du tyckte att jag var självisk och att jag inte ville att du skulle bara lycklig. Du lovade mig att du inte hade kärlekskänslor för Cajsa. Du sa otroligt elaka saker om henne till mig att hon var liten och dum att hon inte var så snygg att det är bara ett ställe att lätta på trycket hos, man får allt serverat på ett fat. Men ändå så träffar du både henne och mig samtidigt. Så många lögner som du drog för cajsa men så ärlig som du faktiskt var mot mig. Du var ärlig om att du var med cajsa och vad ni gjorde och allt men mot cajsa ljög du om och om igen så man nästan trodde på lögnerna själv. Jag minns kvällen när din syster fyllde år jag var med bjuden på middag med henne och dig och Nicklas. Vi åt middag på Magnusson och sedan gick vi vidare till flustret. Där spelade labyrint. På konserten så stod vi uppe på en av baserna och du stod bakom mig och höll om mig och höll mig så nära din kropp. Jag minns att jag försvann från jordens yta för några sekunder, jag minns hur lycklig jag var. Du var så söt och mysig och jag blev kär på nytt denna kvällen. På kvällen följde du med mig hem och vi sov tillsammans tills dagen efter. Jag minns att jag kollade din mobil på kvällen och då hade cajsa skrivit ett sms till dig att hon tyckte om dig väldigt mycket och du hade svarat jag tycker om dig otroligt mycket också hjärtat. Att jag inte redan då sade ifrån. Att jag inte sade åt honom då att han skulle få välja. Nej istället så blir jag förbannad och vi träffas inte på flera dagar och hörs inte. Sen ringer du mig och är helt förtvivlad över att cajsa har skickat relationsstatus förfrågan och då säger du verkligen att du inte har sådana känslor för henne och att du ska berätta det för henne. Men hon kommer före. Och jag undrar än idag om du hade hunnit före hade du då släppt taget om henne. Det känns som att du ville ha tillbaka henne för att hon lämnade dig och du skulle bevisa för dig själv att du skulle ha henne. Hur som helst blev ni tillsammans och jag brydde mig inte så mycket längre. Vi bröt kontakten ganska snabbt det enda vi sa till varandra var att du var skyldig mig pengar. Jag minns inte hur du sedan kom in på att du saknar oss och så men du skrev att du gärna skulle vilja träffa mig.

Han är lycklig med henne och det har jag insett nu och jag tänker låta dom vara det jag tänker inte lägga någon mer tid på honom . Jag tänker sluta kolla hennes instagram och hans Facebook. Jag kommer att må så mycket bättre av det och jag börjar äntligen må bra så varför ska jag förstöra det hela tiden när jag precis börjar må bra av det.. Jag kommer fixa det!

Nej nu ger jag ärligt talat upp allting som har med Sonny att göra. Jag ser ut som den största tjuven i allt och jag orkar inte med det ärligt talat. Jag är trött på att ta så mycket skit. Att jag är den onda i det hela. Jag är jävligt less på det! Det här var fan droppen. Du ska ut ur mitt liv och det är nu! Jag är trött på detta nu.... Alla vänder sig emot mig och jag orkar inte var den som får skiten när det är han som är ett otroget svin rent utsagt.

När jag är med honom känns det som att alla problem försvinner för några minuter. Att det är vi det ska vara. Igår åkte jag och mötte upp honom och sedan gick vi och åt på en Kina restaurang som min tjejkompis jobbar på. Han tog en öl och jag en cider. Sedan gick vi hem till mig och tappade upp ett bad och bara mös riktigt mysigt var det. Sedan lade vi oss i sängen och kollade på film. Jag låg på hans bröstet och bara försvann från jorden för några minuter. Jag vill ha allt detta jag vill ha honom. Jag vill ha oss! Men för varje gång vi lämnar varandra så känns det som att vi börjar på ruta ett. Att vi bara står och stampar. Kan ingen hoppa in i hans hjärna och bara låta han inse att det är mig han vill vara med? Det här tar verkligen på mina krafter. Jag vill bara vara lycklig. Jag försöker att glömma honom och gå vidare men han är hela tiden tillbaka och jag släpper in honom för nära igen och då är jag fast. Hur kan man älska någon så mycket?

Ja vad säger man? Varit med mitt ex i 3 dagar nu vi har till och med träffats tillsammans med mina vänner. Allting har känts så bra jag har levt i en fantasi värld. Att det alltid ska kännas såhär bra! Att allt ska flyta på och allt kommer sluta bra. Men jag vet innerst inne att det är långt ifrån att sluta bra. Att det är långt ifrån att det ska bli vi igen. För han känner inte som jag inte ens i närheten av vad jag känner. Ibland önskar jag att jag kunde vrida tillbaka tiden och vara lycklig med honom igen att jag skulle kunna varit förlovad med honom idag gör så ont att veta att jag sabbade det. Jag slängde det i sjön på bara en dag. Jag vet att jag gör det så svårt för mig själv att träffa honom lite ibland gör att jag inte kommer kunna släppa honom. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Detta gör mig galen rent utsagt. Jag är så kär i honom att mitt hjärta är på väg att gå i 10000 bitar. Att inte få vara med honom när jag vill eller känna mig osäker i hur jag ska vara i hans närhet. Det är värre än att bli påkörd av en buss. Jag lämnade honom. Men det är han som är lycklig och jag olycklig hur kunde det bli så?